”Jag skall gå genom tysta skyar,
genom hav av stjärnors ljus,
och vandra i vita nätter
tills jag funnit min faders hus.
Jag skall klappa sakta på porten,
där ingen mer går ut,
och jag skall sjunga av glädje
som jag aldrig sjöng förut” - Dan Andersson

I dag är det 30 år sedan du lämnade oss, en augustikväll som satte sådana djupa trauman i oss att det fortfarande inte läkt efter så många år. För Simon blev smärtan outhärdlig, han är hos dig nu.

Det är så mycket jag önskar hade gjorts annorlunda men jag var bara ett barn då, jag hade nyss fyllt en hel hand och fick ta orimligt stort ansvar för att vara så liten. Jag kunde inte rädda er och det är en sorg jag bär med mig livet ut. Men er död får aldrig vara förgäves, jag lever mitt liv fullt ut varje dag till minnet av er. Och det är okej att vara både stark och sårbar, skör och oslagbar, allt på samma gång. Jag ger mig aldrig utan kamp. Självmorden ska bli noll.