Då va det dax igen, det årliga inlägget, den årliga påminnelsen o den årliga insamlingen som jag tycker är så viktig!

Vi har ju kommit till den tiden på året som jag själv tycker är något av de jobbigaste, inte för att dagen då man blir ett år äldre närmar sig, åldersnoja är inte min grej ännu, jag är ju fortfarande bara ungdom o snart jämngammal med min äldsta dotter 😜

Nej, för att den där dagen om “slutet o frihet” närmar sig…

En del suckar säkert nu o tänker “här kommer det igen!” Sluta läs o scrolla vidare säger jag! 😅😂

2015 året då jag kördes till sankt Sigfrids i Växjö o blev tvångsinlagd pga suicidförsök, de va inte mitt första då men mitt absoluta sista, även om tankarna sprungit på mig därefter.

Så många år som gått o jag får fortfarande som kramp i magen av tanken på mig o barnen i tårar omfamnandes på golvet under min korta permission hemma.

Så vad hände undrar någon..

Jag hade haft semester o verkligheten kom ifatt mig kan man väl säga.

Kortfattat!

Sexuellt utnyttjad som barn (viktigt att säga är att jag bär INTE samma DNA som denna man, men han fanns med nära under hela min barndom), fysisk & psykisk misshandel, utnyttjad utav någon jag trodde va min bästa vän, flera missfall, en väg mot ätstörning, flera år av otrohet, hot om att förlora barnen då jag själv va så nedbruten o otroliga svek från någon som stått mig nära.

Jag har diagnosen emotionell instabil personlighetsstörning, även kallat borderline o komplex PTSD, men jag är precis som vem som helst!

Tack vare att jag vågade öppna upp mig om mitt mående så lyckades jag få hjälp o känner mig idag starkare än någonsin, även om jag svackar ibland. Det är hjälp jag önskar att alla som behöver skulle få!

Psykiatrin har så många brister o det behövs mer resurser för att fler ska få hjälp.

Det är så mycket tabu över psykisk hälsa trots att det är en så viktig sak att ta upp.

Det är så många som mår dåligt i tystnad o ensamhet.

Varje år väljer jag att dela med mig av en del av min historia, varje år väljer jag samma insamling, Suicide Zero.

Det kan vara någons mamma eller pappa.

Det kan vara någons dotter eller son.

Det kan vara någons vän eller kollega.

Varje självmord är ett självmord för mycket! ❤️

O som alltid!

Våga ställa frågan “hur mår du” o lyssna till svaret!

Våga be om hjälp, det är inte en svaghet, tvärtom!

Du har aldrig varit så stark som när du vågar visa dig svag!

Psykisk ohälsa är så viktigt att våga prata om!

Kram på er! ❤️