Jag ringde dig klockan 15.23 och bara några timmar senare så var du borta. Vi skulle höras på torsdag sa vi ju, jag skulle ringa dig efter tentan. När jag ringer dig nu får jag inget svar, jag ringer dig fastän jag håller din telefon i handen och fastän jag sitter i vårt hem utan dig. Jag sitter här och väntar på att du ska komma hem.

I tisdags förlorade jag min Marcus, min enda kärlek och min bästa vän. Jag förlorade min livskamrat och jag vet inte vad jag ska göra utan honom. Jag känner mig så tom. Vem är jag utan dig? Jag vet ju bara vem jag är med dig, och nu kan jag inte ens ringa dig när tappar bort mig själv.

Jag är så stolt över dig mitt hjärta, att du sökte hjälp och att du ville ha hjälp. Jag är så oerhört stolt över att du ville bli kvitt din ångest som tärt på dig, som tärt på oss, i så många år. Allt jag ville var att rädda dig från allt de onda, rädda dig från dina hemska tankar om dig själv. Men jag kunde inte och det kunde ingen annan heller. Du har räddat mig så många gånger men jag kunde inte rädda dig och det tar emot så fruktansvärt mycket att acceptera det.

Du har hjälpt mig, lyssnat på mig, tagit hand om mig, lärt mig saker, duschat mig, hämtat hem mig, låtit mig sova, låtit mig vara ledsen, låtit mig skrika på dig. Du fick mig att börja älska mig själv, du har lärt mig att jag duger precis som jag är. Du har lärt mig hur jag skulle börja älska mig själv och det är jag evigt tacksam för, för utan dig hade jag inte hittat mig. Det finns ingen som fått mig att känna mig så tillräcklig och fin som du har, ingen som har tagit hand om mitt hjärta som du har.

För dig var jag den enda och för mig är du den enda. Jag vill att du ska komma hem nu Marcus, jag vill ha någon att vakna upp med. Jag vill ha någon att borsta tänderna med och jag vill ha någons tvätt att vika. Jag vill att du ska säga att jag är vacker och att du ska hålla om mig som bara du kan, med dina armar som passar helt perfekt runt min kropp. Jag vill att du ska komma hem, stå i köket och öppna paketen som du beställt. Jag är så glad över att du köpte allt du ville ha fastän det kunde vara ett antikt våffeljärn. Jag vill att du, så entusiastiskt som bara du kan, ska övertala mig om varför vi behöver en kopparkastrull till fastän vi har tillräckligt många. Jag vill att du ska komma hem och laga en pasta åt mig och öppna en flaska vin som vi ska dela på. Jag vill att du ska bädda om mig i soffan när jag somnat och jag vill att du ska vara här när jag vaknar och säga att allt kommer att bli bra.

Ingen ska behöva förlora sin livskamrat, sitt syskon, sitt barn eller sin bästa vän. Ingen ska behöva förlora någon i självmord. Ingen ska behöva känna att den enda lösningen är att lämna jordelivet. Ingen ska behöva ha så ont.

Därför vill jag stödja Suicide Zero som arbetar för att förebygga självmord. Om vi inte pratar om det här problemet kommer det aldrig försvinna, det är inte tabu och det är inget att vara rädd för att prata om. Vi måste börja prata med varandra och vi måste ta hand om varandra. Jag vill att vi ska prata om Marcus och inte vara rädd för det. Det är inte farligt. Marcus började prata, men han hann inte få den hjälp han behövde innan det var försent.