År 2020 den 15 mars gick min älskade pappa bort i suicid endast 46 år gammal.

Pappa har alltid varit en glad typ, en riktigt familjekär far, den bästa om man frågar mig. Han var alltid så mån om oss som familj. Han älskade att ta med oss på resor, utflykter, stå i köket och laga oss en god måltid (han var en naturbegåvning på matlagning!), eller bara sitta framför teven med oss som familj med en påse godis. Han ääääälskade allt som var sött, en riktig gottegris hihi.

Även fast jag mest minns honom som glad och skämtsam så hände något på hösten år 2019. Han förändrades. Han verkade bli tröttare, må sämre psykiskt, mer tillbakadragen, och jag såg en dysterhet i hans ögon jag inte riktigt sett tidigare. Tyvärr var han ganska bra på att dölja negativa känslor om han så ville, vilket gjorde att i alla fall jag, inte förstod hur illa han kanske började må just då. Det gick ett par månader och måendet blev sämre. Allt tog en drastisk vändning när han valde att göra sitt första självmordsförsök i mars 2020. Han ringde upp mig på telefon, gråtandes, förstörd, sa att han inte skulle komma hem något mer. Jag slängde på luren så fort jag kunde och ringde 112, jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv som jag var just då. Rädd för att han skulle hinna ta steget innan de hann fram. Efter de timmar som kändes som en evighet, hittade de honom, han kördes därefter direkt till psykiatrin och vi kände att vi äntligen kunde andas ut. Han levde trots allt. Nu var han ändå i trygghet… Trodde vi.

Tyvärr så släpptes han hem alldeles för tidigt på psykiatrins begäran. Trots att vi i flertalet gånger via samtal på telefon sagt att han absolut inte kan komma hem än då han löper en alldeles för stor risk att göra ett till försök, så lyssnade de tyvärr inte på vår oro. Och det fick vi betala för. Mindre än 2 veckor efter hans första självmordsförsök fick han åka hem igen, fullpackad med recept för på nya mediciner, som antidepressiva, lugnande med mera.

Jag åkte och besökte honom hemma den 11 mars då jag skulle på avresa till Belgien dagen därpå så jag ville hälsa på en gång extra innan jag åkte iväg. Jag tog med lite fika till honom och vi tittade på tv tillsammans. Det märktes dock att han inte riktigt var sig själv, trött, ledsen, ångestfylld, förmodligen också för att han börjat med sin nya medicin. Vi tog sedan farväl mot kvällen då jag var tvungen att åka hem för att packa till resan. Halvvägs påväg ut till bilen sticker pappa ut huvudet ur ytterdörren, ropar ”hejdå Flisan, vi ses snart igen!”. Älskade, älskade pappa. Hade jag vetat då att det inte var sanningen och att det var absolut sista gången jag fick se dig, hade jag aldrig någonsin åkt därifrån. Jag hade aldrig vänt på klacken och åkt…

Den 15 mars, samma dag som jag kom hem från Belgien fick jag ett meddelande som förändrade mitt liv. När planet landade och mobilnätet återigen slog på, ser jag ett meddelande från mamma att hon måste få kontakt med mig, det är viktigt. Jag förstod på sekunden vad det gällde, och jag frågade -”Har det hänt pappa något?”. Svaret som väntade fick mitt liv att vändas upp och ner på bara några minuter. Min älskade pappa fanns inte mer… Han valde att avsluta sitt liv någonstans på förmiddagen den 15 mars. Han lämnade efter sig 4 barn och vår mamma. Om han bara visste hur mycket vi saknar honom. Älskade pappa, vi ses när vi ses, men tills dess ska jag leva för dig.

Jag skapar denna insamling hos suicide zero till minne av min pappa Peter då jag vill hedra honom och den han var, men jag vill också sprida fakta om psykisk ohälsa och den tabu som fortfarande råder kring ämnet. Många säger att det är ett val att begå självmord, men jag tror inte att de som gick denna väg skulle göra om det om de fick en andra chans eller blev erbjuden den hjälp de faktiskt behöver.

En kan inte göra allt men alla kan göra något och tillsammans kan vi bidra till en bättre värld och mot nollvisionen inom suicid som Suicide Zero strävar aktivt efter. Bidra med en slant du också, var en del av de som vill förändra och en röst för dem som inte längre finns här hos oss, gör deras röst hörd. Gör skillnad, redan idag!

#SuicideZero