Sweddit
Jag har spenderat dom senaste 3 åren inom psykiatrin antingen öppenvård eller inneliggande vård. Och det är något vansinnigt skrattretande över att man måste kämpa för att få hjälp, när man inte har krafterna till det.
Dom största problem med inneliggande vård är hur snabbt dom försöker få ut dig. Även om du fortsätter påstå att du inte är redo, att du kommer skada dig själv så blir du utskriven. "Det kommer lösa sig" "Åk hem och sov på det".
Sen är du tillbaka dagen efter igen, för att du vet att du inte kommer leva om du inte skriver in dig igen. "Men är du här igen, du var ju här alldeles nyss" ja, men ni skrev ut mig för tidigt.
Anledningen till att dom vill få ut dig är på grund av platsbrist. Och du vet själv om det, för du ser det, och du hör pratet om det. Och då blir man stressad själv och tänker att någon annan är värd den här platsen en mig.
Två gånger har jag fått sovit ute i en hall för att det inte fanns plats, med en gardin på hjul runt mig.
Mer en oftast är man 3 personer i ett rum, ibland 4 stycken. Och har man aldrig sovit med andra förut, och är i väldigt dåligt mentalt tillstånd så är det otroligt påfrestande och läskigt då du vet att andra är inne för liknande anledningar. Toaletten har inget lås, så du är alltid rädd att någon ska komma in medans du är där inne.
Det finns ingenting att göra på avdelningarna. Oftast finns det bara en TV som knappt ens har bas kanalerna, och oftast är TVn liten och gammal så du ser knappt något ändå.
Vad jag fått hört fanns det förut "dag aktivitet" där man kunde gå till ett rum där speciell personal jobbade och dricka kaffe, spela biljard, måla osv. Allt vi har nu är halvtorra pennor och skrivpapper.
Jag tänker tillbaka när jag vart inlagd tillfälligt i Storbritannien. Dom har också grova vård problem. Men där fick jag ett eget rum med egen dusch och toalett. Jag kunde fråga personalen om att få mitt rum låst och jag kunde låsa min dörr själv inifrån. Personalen hade en glas lucka att titta igenom och självklart huvudnyckel till alla dörrar. Men du kunde åtminstone känna dig säker att ingen kom in medans du sov.
Dom hade också måndag till fredag dagliga aktiviteter som att laga mat, gå till spelrummet, gå till instrument rummet osv. För att folk inte bara ska bli sittandes, och faktiskt få en chans att tänka på något annat.
Det är verkligen dålig psykvård i Sverige, förvaring har så många kallat det och jag kan inte annat att hålla med. Du får aldrig tid att prata med personalen, att prata med någon professionell är omöjligt oftast så du sitter där och fastnar i dina mörka tankar och hoppas att medicinen ska nöta ut dig.
Tack vare akut psykiatrin har jag tagit flera överdoser då dom vägrat ta in mig och sagt åt mig att ringa öppenvårdsmottagningen. Två av dessa gånger höll jag på att stryka med.
Idag är jag 9 månader fri från inneliggande vård och jag hoppas att det håller i sig. Jag önskar att detta pratades mer om. Depression är en folksjukdom, allt från unga barn, tonåringar och vuxna tar sitt liv varje dag. Under 2021 dog 1 226 personer av suicid i Sverige. Av dessa var 873 män och 353 kvinnor och 11 var barn under 15 år.
Det spelar ingen roll om du är man, kvinna eller barn. Du får gråta. Du får ha känslor. Och du får prata om det. Håll det inte inom dig, hjälp finns att få trots att det verkar hopplöst.
Dom största problem med inneliggande vård är hur snabbt dom försöker få ut dig. Även om du fortsätter påstå att du inte är redo, att du kommer skada dig själv så blir du utskriven. "Det kommer lösa sig" "Åk hem och sov på det".
Sen är du tillbaka dagen efter igen, för att du vet att du inte kommer leva om du inte skriver in dig igen. "Men är du här igen, du var ju här alldeles nyss" ja, men ni skrev ut mig för tidigt.
Anledningen till att dom vill få ut dig är på grund av platsbrist. Och du vet själv om det, för du ser det, och du hör pratet om det. Och då blir man stressad själv och tänker att någon annan är värd den här platsen en mig.
Två gånger har jag fått sovit ute i en hall för att det inte fanns plats, med en gardin på hjul runt mig.
Mer en oftast är man 3 personer i ett rum, ibland 4 stycken. Och har man aldrig sovit med andra förut, och är i väldigt dåligt mentalt tillstånd så är det otroligt påfrestande och läskigt då du vet att andra är inne för liknande anledningar. Toaletten har inget lås, så du är alltid rädd att någon ska komma in medans du är där inne.
Det finns ingenting att göra på avdelningarna. Oftast finns det bara en TV som knappt ens har bas kanalerna, och oftast är TVn liten och gammal så du ser knappt något ändå.
Vad jag fått hört fanns det förut "dag aktivitet" där man kunde gå till ett rum där speciell personal jobbade och dricka kaffe, spela biljard, måla osv. Allt vi har nu är halvtorra pennor och skrivpapper.
Jag tänker tillbaka när jag vart inlagd tillfälligt i Storbritannien. Dom har också grova vård problem. Men där fick jag ett eget rum med egen dusch och toalett. Jag kunde fråga personalen om att få mitt rum låst och jag kunde låsa min dörr själv inifrån. Personalen hade en glas lucka att titta igenom och självklart huvudnyckel till alla dörrar. Men du kunde åtminstone känna dig säker att ingen kom in medans du sov.
Dom hade också måndag till fredag dagliga aktiviteter som att laga mat, gå till spelrummet, gå till instrument rummet osv. För att folk inte bara ska bli sittandes, och faktiskt få en chans att tänka på något annat.
Det är verkligen dålig psykvård i Sverige, förvaring har så många kallat det och jag kan inte annat att hålla med. Du får aldrig tid att prata med personalen, att prata med någon professionell är omöjligt oftast så du sitter där och fastnar i dina mörka tankar och hoppas att medicinen ska nöta ut dig.
Tack vare akut psykiatrin har jag tagit flera överdoser då dom vägrat ta in mig och sagt åt mig att ringa öppenvårdsmottagningen. Två av dessa gånger höll jag på att stryka med.
Idag är jag 9 månader fri från inneliggande vård och jag hoppas att det håller i sig. Jag önskar att detta pratades mer om. Depression är en folksjukdom, allt från unga barn, tonåringar och vuxna tar sitt liv varje dag. Under 2021 dog 1 226 personer av suicid i Sverige. Av dessa var 873 män och 353 kvinnor och 11 var barn under 15 år.
Det spelar ingen roll om du är man, kvinna eller barn. Du får gråta. Du får ha känslor. Och du får prata om det. Håll det inte inom dig, hjälp finns att få trots att det verkar hopplöst.
Donate
100 kr
5%
5%
0 Days left
Ducksandzeros donated 100 kr
Recent activity
-
Ducks Lucks donated 100 kr