Idag skulle du fyllt 25 år, en dag vi skulle firat utomlands. Vi planerade att åka till Marbella, London eller Köpenhamn, men det förblev bara planer. Den psykiska ohälsan hann före, den tog dig från jordelivet, den tog dig från mig, dina nära och kära. Jag kommer ADLRIG sluta prata om dig Filip, jag kommer fortsätta berätta historier om dig, jag kommer fortsätta dela minnen som vi skapat. För det är minnena som vi berättar för varandra som gör att du lever vidare. Jag kommer berätta om dig för vår lille gudson Leo, jag ska leka som du lekte med honom, jag ska fortsätta gå på bilmässor, kolla på F1 och börja heja på Verstappen trots att jag är team Mercedes, och Filip Mercedes har tagit interiören och instrumentpanelen till en helt ny nivå, den nya EQS vet jag att vi hade ÄLSLAT. Det krossar mig att vi aldrig mer kommer få sitta på en balkong i Nice, blicka ut över medelhavet och se den lilla fyrens ljus blinka till. Vi kommer inte heller sitta på samma balkong och kolla på alla bilar som passerar, prata om dem och peka på vilken bil vi själva ville skaffa oss.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, klyschigt men sant. Om alla bidrar till att sprida kunskap om psykisk ohälsa, hur vi alla kan hjälpas åt att störa döden kan fler själar leva vidar. Kan inte nog betona vikten av att som anhörig/vän/bekant/obekant våga vara obekväm, våga fråga, våga be om hjälp, våga knacka på ovälkommet. Genom denna insamlingen kan det livsviktiga arbete som Suicide Zero nå ut till fler som behöver hjälpen, för den finns, hjälp finns och den kan rädda liv.