För 11 månader sedan va sista gången som jag pratade med dig och kunde höra din röst. Tänk om jag hade vetat att du 1 månad senare aldrig skulle finnas mer. Det va ett fint sista samtal. Jag hade precis sprungit mitt första Göteborgs varv och du tyckte att jag va galen och sa: ”Vem gör så frivilligt och dessutom betalar för det?”
Detta året gör jag om samma galna grej och jag gör det för dig och för mig och för att ingen ska behöva lämna livet på grund av psykisk ohälsa. Jag gör det också för alla anhöriga som får leva kvar i sorgen, saknaden och skulden.

Jag skulle bli så glad om du ville skänka en slant till min insamling. Låt oss göra skillnad tillsammans!