Jag försöker ta mig an en av de största fysiska utmaningarna i mitt liv – en Ironman i Kalmar 2027.

Problemet?

Jag har haft tio hjärnskakningar. Den senaste fick jag efter en misshandel för tio år sedan. Min neurolog anser inte att en Ironman på så kort sikt är en särskilt bra idé, med tanke på mina förutsättningar.

Jag lever bland annat med kronisk huvudvärk, migränanfall och hjärntrötthet.

Men jag tänker försöka.

Inte för att bevisa att jag är odödlig. Inte för att ignorera min kropp. Utan för att se hur långt det går att ta sig när man vägrar låta det man varit med om definiera resten av ens liv.

Samtidigt finns det en mycket större anledning till att jag gör det här.

Psykisk ohälsa kan drabba vem som helst. Oavsett ålder, kön, bakgrund eller livssituation. Ibland syns det utanpå. Ofta gör det inte det.

Därför startar jag den här insamlingen till förmån för Suicide Zero.

Under det kommande året kommer jag att dokumentera min väg mot en Ironman – träningen, motgångarna, tvivlen, framstegen och allt däremellan. Men framför allt vill jag använda resan till att uppmärksamma psykisk ohälsa, uppmuntra till samtal och få fler att våga be om hjälp.

Mitt mål är att samla in 1 000 000 kronor.

Det är ett stort mål. Men jag tror att stora förändringar börjar med att många människor gör något tillsammans.

Därför har jag en enkel önskan:

Swisha 10 kronor.

Inte för att 10 kronor i sig förändrar världen, utan för att jag vill att så många som möjligt ska kunna vara med. Om 10 kronor blir till hundratals, tusentals eller hundratusentals människor som tillsammans bidrar, då kan något riktigt stort hända.

10 kronor från dig.10 kronor från en vän.10 kronor från en kollega.10 kronor från någon du aldrig har träffat.

Det är inte storleken på varje enskild gåva som är det viktiga – det är hur många vi kan bli tillsammans.

Och om du inte har möjlighet att bidra med 10 kronor, dela gärna insamlingen vidare. Att sprida budskapet och våga fråga någon hur de egentligen mår kan vara minst lika viktigt.

Jag vet inte exakt hur den här resan kommer att sluta.

Jag vet bara att jag tänker försöka och förhoppningsvis inspirera andra att också våga försöka.

Det viktigaste är att fler människor ska våga prata när livet känns svårt, att fler ska våga be om hjälp och att fler ska få chansen att fortsätta leva.

Tack för att du följer med på resan. ❤️