Jag försöker ta mig an en av de största fysiska utmaningarna i mitt liv – en Ironman i Kalmar 2027.

Problemet?

Jag har haft tio hjärnskakningar. Den senaste fick jag efter en oprovocerad misshandel våren 2016, en händelse som förändrade mitt liv.

Jag lever idag med bland annat kronisk huvudvärk, migränanfall, yrsel och hjärntrötthet. Min neurolog anser inte att en Ironman är en särskilt bra idé, med tanke på mina förutsättningar.

För ungefär åtta år sedan mådde jag så dåligt av allt jag hade gått igenom att jag inte längre ville leva. Idag är det tvärtom. Jag vill leva. Jag vill ta tillbaka mitt aktiva liv. Och jag fortsätter kämpa för det.

En Ironman är ett extremt och orealistiskt mål. Min neurolog har varit tydlig med att jag inte bara kan pressa min hjärna till något den inte är redo för, och risken att jag mår sämre är stor. Men jag känner att jag måste försöka. Inte bara för min skull, utan också för att förhoppningsvis inspirera andra att fortsätta välja livet även när det känns som allra tyngst, även när livet gör ont och även när man inte ser någon väg framåt.

Våren 2025 kunde jag för första gången på länge börja träna igen, med snabbare promenader och lättare styrketräning. Under en bra vecka klarar min kropp ungefär 2–3 timmars träning. En full Ironman består av 3,8 km simning, 180 km cykling och 42,2 km löpning. Många tränar 10–20 timmar i veckan för att förbereda sig.

Skillnaden mellan där jag är idag och där jag behöver vara är enorm. Men för mig handlar det här om mer än en Ironman. Det handlar om att fortsätta kämpa. En dag till. Ett steg till. Därför startar jag den här insamlingen till förmån för Suicide Zero.

Mitt mål är att samla in 1 000 000 kronor. Jag hoppas att du vill bidra, oavsett summa. För ibland kan ett litet aktivt val göra stor skillnad. Kanske kan ditt bidrag hjälpa någon att våga prata, våga be om hjälp eller välja livet en dag till.

För åtta år sedan ville jag inte leva längre. Idag tränar jag för att kämpa för livet ❤️