En kan inte göra allt men alla kan göra något.

För ca 10-14 år sedan efter flera dödsfall inom familj och även barndomsvänner dalade mitt mående rätt ner.

Jag drabbades av depressioner, självskadebeteende, suicidtankar samt suicidförsök. Jag blev kort inlagd på psykiatrin och därefter utredd efter att ha varit feldiagnostiserad. Förutom trauman efter dödsfallen fick jag svart på vitt att jag har både Adhd och OCD.

Ett väldigt kort utrdrag ur en lång historia.

Något som har hjälpt mig avsevärt förutom terapisamtal, gruppterapi, stöttning av familj/vänner och rätt medicin är terränglöpning, särskilt de längre distanserna. De har gjort att jag kommer ut mer, särskillt i skogen. De har gjort att jag orkar mer, vågar mer, utmana mina föreställningar om mig själv samt att vara bekväm med det obekväma.

Men att få rätt vård och insatser är inte att ta förgivet, otroligt många människor hamnar mellan stolarna och får tragiska slut. Det känns även som om att debattklimatet kring människor med psykisk ohälsa blir allt hårdare och hjälpen allt svårare att få.

Jag startar denna insamlingen i samband med att jag ska springa Kullamannen 100km den 31/10-1/11 för att bidra till en positiv förändring som gör att fler kan få den hjälp de behöver.

Kom ihåg att du är värdefull!