Kära Pappa

För ungefär en månad sen gick min pappa bort.
Han var min största förebild, han var min bästa kompis, men framförallt var han man min pappa.
Pappa var dubbel specialiserad överläkare och jobbade på ett jobb med kollegor som han älskade.
Han levde ett sunt liv där han var väldigt mån om motion, kost och sömn.
Min familj tillsammans med pappa reste land och rike för att bland annat åka skidor, fjällvandra och spela golf.
Min mamma och pappa var bästa kompisar och det hade många gemensamma intressen, en av deras största passioner var friluftsliv. Pappa älskade det.

Pappa älskade så även livet. Han var nöjd med nästan allt och gnällde aldrig. Hade han semester var det skönt, skulle han börja jobba var det skönt, vart det strul med någonting så sa han alltid ”ta det lugnt, det löser sig" eller "skit i det”.

Utöver pappas otroligt lättsamma och öppensinnad syn på livet var han den mest empatiska människan jag någonsin träffat.
Han fick mig förstå mina känslor, varför dom kom och hur man handskas med dom. Han visade att det var okej att ha känslor och han visade att det var okej att snacka om dom. Tack för att du visa vägen Pappa. Jag är evigt tacksam för det.

Min pappa stötte på psykisk ohälsa när han var 8 år. Men det var inte förrän vid 25 års ålder han förstod var det egentligen handlade om. Sen dess har han varit nyfiken kring området och så även spridit sina kunskaper till sin omgivning. Han lärde mig och många andra om saker såsom panikångest, acceptans, medkänsla, mindfulness och tacksamhet.

Den 15 november 2020 gick min älskade bort pappa i självmord.

Under ett års tid var pappa sjukskriven och brottades på olika sätt med hans psykiska sjukdom. För många i hans omgivning märkte man det knappt, det krävdes att man satte sig ned med honom för att fråga hur han mådde. Under den här tiden tog han öppensinnad emot hjälp genom psykiatrier, psykologer, medicinering, mindfulness etc. Han gjorde allt och han gjorde det helhjärtat.
Min pappa hade allt att leva för, ändå ”tog” han sitt liv.

Som ni förstår handlar det inte om att man är ”svag mentalt”, som ni även förstår kan man även leva utefter en sund livsstil men ändå lida av psykisk ohälsa. Det är en fruktansvärd sjukdom och oftast omöjligt att förstå. För mig, min familj och andra närstående var det omöjligt förstå. Pappa var älskad av alla. Ändå tog han sitt liv. Psykisk ohälsa i dess svåra fall kan jämföras med att man får hjärtproblem, cancer eller andra svår botliga sjukdomar.

Ett vanligt förekommande är att man tror att människa gör en självisk handling och ”tar” sitt liv. Oftast handlar det om något helt annat. Under de svåra omständigheterna då en människa lider av svår psykisk ohälsa, tror jag den tappar sitt rationella tänkande och en sådan obegriplig grej som att ta sitt liv blir till ett logiskt agerande. Att begå självmord handlar sällan om att man tar det, oftast handlar det om att man ser det som en sista utväg. Man kanske tror att man gör sig själv och sin omgivning en tjänst.

Att se sin bästa kompis, sin förebild, sin pappa gå bort i psykisk ohälsa, önskar jag absolut ingen ska behöva uppleva. Det är fruktansvärt.

Cirka 800 000 tusen personer om året dör världen över av självmord. Det är fler än vad som dör av mord, krig och terrorattentat tillsammans. I Sverige dör det cirka 1500 personer om året i självmord, det är sex gånger fler än vad som dör i trafiken. Trafiksäkerhet är något som debatteras friskt och satsas stora pengar på. Självmord, däremot, talar man däremot tyst om. Det är siffror som inte går att blunda för. Det måste göras något, tillsammmans kan vi göra något.

Tillsammans måste vi minska tabun när det kommer till mental ohälsa.
Jag tillsammmans med min familj har skapat denna insamling tillsammans med den ideella organisation Sucide Zero. Insamlingen är döpt efter min pappa, Svante.

Pengarna går oavkortat till till Sucide Zero som har en noll vision när det kommer till självmord. Något som borde manifesteras lika väl som nollvisionen inom till exempel trafiken.

Vänta inte, gör något idag! Alla bidrag är viktiga!
Tillsammans kan vi normalisera psykisk ohälsa,
Tillsammans kan vi rädda liv!

#sucidezero



Ge en gåva
843 390 kr
84%
20722 Dagar kvar

Petter Hagberg gav 1 000 kr

Senaste aktivitet

  • Elias Hallbäck Elias Hallbäck gav 300 kr

  • Malena Loman Malena Loman gav 300 kr

  • Ingrid  Paulsson Ingrid Paulsson gav 50 kr

  • Lena Thelenius Lena Thelenius gav 300 kr

    Finaste Svante - saknar dig så❤️ Tänker väldigt ofta på dig och är glad att jag har kvar din fina familj🥰❤️

  • Helena Mångs Helena Mångs gav 100 kr

  • Emma B Emma B gav 100 kr

    Till minne av Svante på Suicidprevetionsdagen <3

  • Anders Göland Anders Göland gav 300 kr

    Min gamla studiekompis och vän under studietiden i Stockholm. Önskar att jag hade haft mer kontakt men håller med allt som sagts om Svante av sonen Petter. En vän som jag tror alla gillar.

  • Anonym Anonym gav 50 kr

  • Anonym Anonym gav 300 kr

  • Anonym Anonym gav 50 kr

  • Elizabeth Westh Elizabeth Westh gav 60 kr

  • Viktor Sellén Viktor Sellén gav 20 kr

  • Iza Johannesson Iza Johannesson gav 300 kr

  • Anonym Anonym gav 500 kr

  • Frej Hindrikes Frej Hindrikes gav 50 kr

  • Anonym Anonym gav 100 kr

    För alla som mår eller har mått dåligt.

  • Anonym Anonym gav 100 kr

    Lider själv av depression. Vill hjälpa till.

  • Fredrik Levin Fredrik Levin gav 300 kr

    Jag kämpar själv med depression. Jag är tacksam att det finns stöd och hjälp att få och att organisationer som denna finns. Tack!

  • Annika  Lundmark Annika Lundmark gav 300 kr

  • Therése Oknefjell Therése Oknefjell gav 200 kr

  • Ewa RosenAndersson Ewa RosenAndersson gav 300 kr

    En nödvändig kamp som måste stödjas

  • Anonym Anonym gav 500 kr

    Så starkt skrivet - vilken fin pappa! Detta är verkligen något som måste uppmärksammas mer! Tack för dina ord🙏

  • Diana Sjöblom Diana Sjöblom gav 300 kr

    För alla våra saknade ♥️

  • Rakel Ingvarsson Rakel Ingvarsson gav 300 kr